Preagera och möt framtiden med tillförsikt

AffärsutvecklingProduktutveckling

Reagera. Inget ont i det. Jag har haft mycket nytta av variationer på det ordet; reaktionsförmåga som fotbollsmålvakt (för länge, länge sen), reaktioner på saker jag skrivit eller gjort och att jag själv reagerat på allt från förfrågningar till uppmaningar om jobb. Men finns det anledning att fundera på nödvändigheten och effekten av att re-agera? Går det istället att planera och arbeta för att ligga steget före?
Att pre-agera.
Jag vet att det inte står i allsmäktiga SAOL, men det borde. Jag tycker det låter som ett helgjutet ord för den moderna svenskan. Och dessutom ett verb. Som uttrycker handling. Som i sig självt är positivt, aktivt.

Skillnaden på att reagera och preagera är fundamental.

Skillnaden på att reagera och preagera är fundamental. När du reagerar fokuserar du på vad som redan hänt, ett faktum. Inte sällan passivt, defensivt och stressande. Lösningen du bestämmer dig för är sällan den mest optimala. Lite som att göra i brallan för att värma sig.

När du preagerar pressar du dig istället till att fundera över vad som kommer att hända, och med det som utgångspunkt skapa en plan, en strategi. Väl genomtänkt. Det gör dig förberedd och skapar en betydligt lugnare känsla. Det förändrar ditt tänkande från ett kortsiktigt race till ett långsiktigt spel. Lite mer schack än sten-sax-påse. Du behöver inte förlita dig på slumpen. Du kan agera framåtriktat. Du kan preagera.

För övrigt njuter jag inte bara av vårens sköna ansträngningar. Som varandes en vandrande relik från 60-talet går jag med ett fånigt flin på läpparna. Liverpool har redan säkrat en cuptitel och är klart för semi i FA-cupen. Och Brynäs agerande på isen minner om sen länge svunna segertider. Alltså: jag planerar för ny Wembleytriumf och minst hockey-semi…