På tredje försöket nådde vi Camp Nou

Personligt

OS-stad och kulturella sevärdheter som kan staplas på hög. Vackert så. Men det var en av världens största arenor som lockade mest. Och ett lag som spelar fantastisk fotboll. Barcelona. Staden och Camp Nou måste besökas. Måste ses. Dessutom med grymme Zlatan i laget.

Det var senhöst 2009 och bokning gjordes, fotbollsbiljetter beställdes. Väntan och längtan på avfärd i början av 2010. På väg till Göteborg City Airport (Säve alltså) tilltog snöfallet. Men det kändes inte alarmerande. Incheckning inga problem. Gå till gate. Allt bara bra. Sen tvärstopp. Flyget inställt. Förtvivlan. Resan tillintetgjord. Ridå.

Nåväl, efter att ha slickat såren gjordes en ny planering och ny bokning. Härligt att se fram emot en resa till Spanien tidig vår istället. Nu kunde väl inget gå fel. Inget, eller hur?
Dessvärre sattes en ny fet käpp i Barça-hjulet. En vulkan på Island vaknade till liv och spydde aska som den värsta Vesuvius. Askmoln vid askmoln så långt ögat nådde. Förbud mot att flyga. Tji Barcelona. Igen.

Det gick vägen. Vattenvägen

Men häromveckan gick det vägen. Vattenvägen. Med båt fanns ingen stötesten. Inga brutala stormar som hindrade att gå in i hamn. Med hjälp av taxi nåddes mäktiga Camp Nou med kringliggande komplex. En härlig syn i flera dimensioner. Rundturen på arenan lämnade inget i övrigt att önska. Pokaler och åter pokaler. Hyllningar till världsspelare genom årtionden. Och inte minst gigantiska läktare som ramar in den gröna mattan. Inte alls svårt att föreställa sig ljudmattan och stämningen vid match. Den enda som saknades var förstås just det. Och Zlatan.

Men med tanke på svårigheten att ta sig dit kändes det ändå fantastiskt bra. Skam den som ger sig.