Önskemål om specialkost: kött

Personligt

Jag gillar kött. Att handla. Tillaga. Och att äta. Gärna närproducerat i Ottravad utanför Tidaholm. Jaha, och vad är det med det? Det är vi många som gillar. Absolut. Självklart är det så. Men det är inte självklart att bli serverad kött som alternativ vid konferenser, mässor, utbildningar och you name it. Långt ifrån självklart. Vegetariskt erbjuds i princip alltid. Men inte kött. Om det serveras fisk går det utmärkt att få vegetariskt. Men kött?

– Nej, det har vi inte. Fisk?
– Jag vill inte ha fisk. Jag vill ha kött. Fågel, nöt eller fläsk. Okej?
– Nej, du kan få fisk.

Vill inte. Vill verkligen inte. Nu för tiden, vid anmälan, skriver jag alltid i rutan för önskemål om specialkost: Jag vill ha kött. Inte sällan får jag ett mail tillbaka: Har det fallit bort ett inte där kanske?

– Eeh, nej. Jag vill ha kött.
– Åh, jaha. Det ska vi försöka ordna.
Det går sällan.
Men jag fortsätter min kamp. För jag gillar kött. Jag vill ha kött. På uppdrag i tjänsten. Och hemma. Kött är min grej helt enkelt.

Och för övrigt har jag följt skid-VM och noterat svenska framgångar. Låt vara att skidvärlden är relativt liten. Men att se Charlotta Kalla oförställt sprudlande och genuint glad istället för kolsvart i ögonen och med svavelosande svar till journalisters frågor om form, det skapar en go känsla hos mig. Och en lite gråtmild. Hon är verkligen grym. Kunna prestera på det sättet på hemmaplan. Inget annat än helt vansinnigt imponerande.

Detsamma gäller för övrigt Sveriges nästa superstjärna i längdspåren, 21-åriga Stina Nilsson. Wow. Vilken kraft. Och vilken mental kapacitet. Ska bli spännande att följa hennes utveckling. Dessutom, i fallet Kalla, konstaterar jag nöjt i ett reportage att hon som pålägg till frukostmackan serveras kött. Tre skivor parmaskinka, eller var det serrano? Strunt samma. Kött it is.

Ha det gôtt.