Fri från aldrig sinande ström av måsten

Personligt

Jag är fri. Från att klippa gräs, klippa kanter, rensa ogräs, måla fönster, oroa mig för att värmesystemet ska kapsejsa eller att spis, fläkt och kylskåp ska dra sin sista suck. För att inte tala om diskussion om att köket behöver bytas, liksom fönstren, och hur ska vi göra med garaget?

Försäljningen av villan i Ekedalen var förvisso en ny upplevelse och en pärs i sig. Att kastas mellan hopp och förtvivlan efter multipla visningar och sviktande intresse från icke så hugade spekulanter. För litet, för lågt i tak på den inredda vinden, för långt till kompisar och alla möjliga önskningar som inte kunde infrias. Och givetvis, tuffare villkor för att låna pengar och svarta tankar om att botten gått ur marknaden.

Men sen, efter knappt tre månader, proppen ur, ett bud, ett motbud. Flera höjningar och vips ett bud som står oemotsagt. Utom av oss som säljare. Vi tar det, boka tid för att skriva köpeavtal.

Inte ett uns av nostalgi, saknad eller ånger.

Lättnaden efter genomfört köp var obeskrivlig. Visst, huset hade tjänat väl i 23 år, och erbjudit grymma förhållanden för barn att växa upp i, men det var definitivt dags att gå skilda vägar.

Väl på plats i Skövde, bekymmersfritt i hyreslägenhet, är känslan fantastiskt skön. 45 minuter för att städa hela lägenheten och sen inget mer att tänka på, oroas eller ha dåligt samvete för. Staden bjuder dessutom en lång rad andra sköna fördelar, promenadavstånd till centrum med restauranger och stort utbud av affärer. Halva den sträckan till Arenan för att se handboll i elitklass. Dessutom promenadavstånd till jobbet. Och när andan faller på, inte så ofta men ändå, slalombacken och Strupen ett stenkast bort som grym start på powerwalk och som skapar påtaglig och ihållande smärta i kroppens bak-re region.

Beslutet att sälja och flytta känns helgjutet. Inte ett uns av nostalgi, saknad eller ånger så långt ögat når. Jag är fri. Fri från en aldrig sinande ström av måsten.

Ha det gôtt.