En kamp för 1693 tecken

Personligt

Ibland tryter fantasin. Men lik förbannat ska den levereras, krönikan. 1693 tecken som fyller utrymmet. Deadline har passerat. Men jag har fått nådiga nicken på en senare leverans. Typ i sista minuten för redigeraren. Det känns ju bra. Att ha köpt sig lite tid. Redigeraren har nog inte riktigt samma syn på det. Men å andra sidan levereras texten i ett korrekt format, 1693 tecken.

Det är inte särskilt många nedslag, egentligen. Det är dessutom inklusive mellanslag. Men det skulle kännas bra att leverera någon form av läsvärde i en tidning som trots allt läses av i runda slängar 27 000 personer. Så nu sitter jag här, på altanen till Tidaholms Sommargård i Gamla Köpstad. En mil söder om Varberg. Himlen är klarblå och solen skiner. Det är helt vansinnigt skönt.

Precis som det varit i åtta, nio veckor i sträck. I alla fall känns det så. Och den känslan delas med i princip alla jag träffar. Superlativen står som spön i backen, i avsaknad av regn. Vilken semester. Helt underbar. Fantastisk. Oslagbar. Sol varje dag. Inget slår Sverige en sommar som denna.

Jag kan bara hålla med, en semester som sent skall glömmas. Förmodligen bättre än -94. Om jag bortser från fotbollen. Den var definitivt bättre då. Brons i VM slår liksom årets kräftgång i VM-kvalet med hästlängder. Nu är förvisso kvalet inte slut än. Och chansen till VM-spel i Brasilien nästa sommar finns kvar. Nyckelmatchen spelas förmodligen i morgon fredag. Irland borta. Seger där och hoppet tänds på allvar. Igen. Kazakstan borta ska bara vara seger. Sedan blir det en nagelbitare mot Österrike hemma 11 oktober innan avslutningen mot mäktiga Tyskland den 15 oktober. Sedan vet vi om det vankas fotboll i sambaland. Klart. Färdig.

(Ja, bortsett från parentesen är det 1693 tecken. Läsvärt, det får du bestämma.)