En för alla, alla för en

Personligt

En för alla, alla för en. Det kan kännas som ett förlegat och slitet uttryck. Men i vissa sammanhang är det ständigt aktuellt och kanske en av de finaste meningar som tänkas och uttryckas kan.

Visst, jag kände också vanmakt, ilska och total tomhet i lördags kväll strax före 22.00, när Toni Kroos med en osannolikt välplacerad frispark, i ett riktigt utsatt läge, fullbordat tyskarnas vändning mot Sverige i VM. Jag undslapp mig svavelosande kommentarer om frisparkens uppkomst inom husets fyra väggar. Dumt javisst. Men att därifrån ta steget till att på sociala medier spy galla, rasistiska vidrigheter och mordhot mot en medmänniska och dennes familj är ett riktigt skrämmande beteende. Kanske ett tecken i tiden, att respekten för andra människor urholkas allt mer. Rapporter om att svenska spelarfruar och kvinnliga reportrar får utstå tafsande när de deltar i VM-festligheter i fanzones är ytterligare tecken på att något är allvarligt fel med hur vi beter oss mot varandra. Beklämmande att läsa om. Och trist på riktigt.

Om vi inte kan respektera varandra är vi riktigt illa ute.

En förlust i fotboll är självklart tung att bearbeta. Men om vi inte kan respektera varandra som människor och var och ens rätt till sin egen kropp, sin egen personliga sfär och sin egen person, då är vi riktigt illa ute.

Det talas allt som oftast om att fotboll förenar, fotboll förbrödrar. Det är en riktigt vacker sida av fotboll, när förbrödringen och förenandet är för glädje, fest och sammanhållning. Inte för att peka ut, svärta ned, skrämma och frysa ut eller tro att och agera som om allt ditt är mitt när det gäller en annan människa.

Vi kan bättre än så, både du och jag. Låt oss förbrödras i positiv bemärkelse som fans och som medmänniskor. Låt oss värna om var och ens rätt till sig själv. Låt oss respektera varandra fullt ut i alla sammanhang och hjälpas åt för att stå upp för varandra. En för alla, alla för en.

Ha det gôtt.