Det är alltid mörkast före gryningen

LedarskapMedarbetarskapPersonligtSpaning

”Många tecken talar för att 2013 blir ett mörkt år. De ekonomiska utsikterna är dystra. Allmänhetens förväntningar mörka. Och hoten i horisonten många.”

Kairos Future målar med kraftfull svärta i sin trendspaning; 2013: Omprövningens, synvändornas och pusslandets år. Rapporten handlar förvisso till största del om förutsättningar för fortsatt ekonomisk tillväxt. Men i en värld och tillvaro där hot, våld och massaker är legio har jag svårt att sjunka ned i det bottenlösa träsket av hopplöshet inför 2013 när det gäller ekonomi, företagande och utveckling.

Vilken ansats tar du?

Jag noterar självklart också vikande orderingång, varsel som avlöser varandra och konkurshot i vår omgivning. Och som grädde på moset har mörkret omkring oss varit som mest kompakt och ihärdigt en längre tid. Men det kanske trots allt är som ordspråket säger: Det är alltid mörkast före gryningen. Då kan vi börja med att glädjas åt att vintersolståndet är passerat, vi går mot ljusare tider. Kanske finns det en strimma hopp, ett ljus i tunneln, en strålande stjärna på den nattsvarta himlen. Kanske kan vi just idag ägna oss åt en stunds kontemplation över julens budskap om ett ljus som betvingar mörkret. Och efter några stärkande dagar med familj och vänner kavla upp ärmarna för att ta oss an 2013.

Kommande år tror jag inte på: Var och en är sin egen lyckas smed. Jag tror på John F Kennedy:”Ask not what your country can do for you. Ask what you can do for your country.” 

Med en liten modifiering. Beroende på sammanhang tänker jag byta ut country mot familj, kollega, leverantör och medmänniska. Vilken ansats tar du?